Jag har aldrig bekymrat mig särskilt mycket för mitt utseende. Inte för att bli tjock (vilket hittills inte hänt), inte för att jag skulle vara ful eller något sådant heller. Man ser ut som man ser ut, det har alltid varit min inställning. Men så helt plötsligt, eller plötsligt kanske är fel ord, det har väl snarast växt fram successivt. Jag har i alla fall fått ett visst komplex för mina händer, de har genom åren blivit ganska ärriga. Dels för att jag som yngre led av någon neuros som gjorde att jag kliade på dem som en skabbsjuk räv, dels för att jag för året lyckades förfrysa händer vilket lämnade hysteriskt fula är när det läkte. De ärren vill jag gärna bli av med, jag vill ha vackra händer igen. Därför har jag funderat på plastikkirurgi, det borde ju gå att ta bort den fula vävnaden och allmänt snygga till labbarna genom sådan tycker man. Jag hoppas det i alla fall.